Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
— Jag hör, — hviskade fursten.
— Någon går?
-Ja.
— Ska vi regla dörren?
—
De reglade dörren, och båda lade sig på nytt».
I detta vanvettiga samtal finns knappast en
medveten tanke. Här skildras icke hvad som försiggår i
furst Mischkins själ, och det är för öfrigt obeskrifbart,
men vi ana allt. Medelst de kval vårt eget förnuft
lider känna vi, hur detta stora medvetande, som
förefaller så enhetligt och diamanthårdt, upplöser sig, males
till stoft mellan två stridande element, liksom
sädeskornet mellan två jättelika kvarnstenar.
Och en enda tanke, outtalad men bländande i sin
klarhet, arbetar sig fram ur vanvettets kaos och
dominerar det in i det sista: »jag bär skulden till allt«. Ja
de äro medbrottslingar, de äro båda mördare —
Ro-gosjin i handling, furst Mischkin genom försummad
handling. Därför är det som de, ensamma, främmande
för allt, utstötta öfverallt, stå hvarandra så oändligt nära.
De hviska, förtro sig åt hvarann, lyssna och darra
tillsammans; de äro en tanke, en vilja, en själ, de äro
liksom dubbelgångare, som ändtligen ha sett hvarandra i
ögonen och igenkänt hvarandra, de äro liksom två
sär-klufna och plötsligt återförenade hälfter af ett tredje
helt väsen. Icke för intet växlade de en gång
Kristuskors som fosterbröder, icke för intet sade fursten en
gång, då Rogosjin velat mörda honom af ett hat
djupare än svartsjukans: »Vår synd är gemensam». Nu
skulle han öfver Nastasia Filipovnas lik kunna upprepa:
vår synd är gemensam, vårt »brott» och vårt »straff»
är gemensamt. Och Rogosjin skulle kunna säga
honom detsamma, som Raskolnikov sade den brottsliga
martyren Sonja: »Liksom du inte har gjort detsamma?
Du har också öfverskridit strecket... haft mod till det.
Du har burit hand på dig själf, du har förstört ett lif...
ditt eget (men det är sak samma). Vi äro bägge
förskjutna, låt oss därför följas åt»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
