Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Jag kan aldrig förlora förståndet och kan aldrig tro på
min idé (rättare: bli medveten om tron på min idé)
i samma grad som han. Jag kan inte ens hänge mig
åt den på samma sätt. Aldrig, aldrig kan jag skjuta
mig-’ J^ vet> att Jag borde döda mig, bortsopa mig
från jorden som ett skadligt djur; men jag är rädd för
själfmordet, därför är jag rädd att visa storsinne. Jag
vet, att det skulle vara än ett bedrägeri — det sista i en
ändlös rad. Hvad tjänar det till att bedraga sig blott för att
spela storsinnad? Indignation och blygsel kan aldrig
finnas hos mig — följaktligen inte heller förtviflan».
Af de sista raderna i berättelsen erfara vi
emellertid, att Stavrogin hängde sig.
Här ges blott två alternativ: endera hade
Stavrogin orätt, då han påstod, att själfmordet på grund af
hans innersta beskaffenhet för honom var en
omöjlighet; eller också misstog sig Dostojevskij då han ändå
lät honom beröfva sig lifvet. Det senare torde vara
riktigast. I hvarje fall kommer denna utgång alltför
oförberedt. »Allt angaf uppsåtlighet och medvetenhet
till sista ögonblicket. — Efter obduktionen
tillbakavisade våra läkare med bestämdhet antagandet om
sinnesförvirring». Men om dessa sista för Stavrogin så
viktiga och afgörande minuter få vi ingenting veta; vi få
ingenting veta om de sista tankar och känslor, som
från omöjligheten ledde honom till oundgängligheten
af ett själfmord. Och då vi inte veta detta, veta vi
icke det viktigaste om Stavrogins död, och ett olöst
tvifvel står kvar: kunde han verkligen döda sig, var han
ändå inte för stark (»min kraft är omätlig» — detta känner
han in i det sista) för en sådan utväg, som tillgrips
företrädesvis af de svaga och klenmodiga? Var inte slutligen
detta själfmord en oundgänglighet mindre för Stavrogin
än för Demonernas berättare, för Dostojevski själf?
Den senares förhållande till sin hjälte är på det
hela taget ojämnt. Vare sig Stavrogin attraherar eller
repellerar honom, står han alltid Dostojevskisjijärta för
nära. Det är som om konstnären vore litet rädd för
detta sitt egna medvetande; han anklagar och straffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
