Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
i honom sig själf, den dubbelhet, som alltid förefunnits
hos honom själf. Därigenom att hjältens personlighet
ej är helt och hållet lösgjord från konstnärens, är den
inte hel, inte synlig från alla sidor.
Och inte blott om Stavrogins död utan också om
hans lif få vi ej veta det måhända viktigaste. Vi möta
honom först då hans andliga förfall är börjadt; om den
tragiska höjdpunkten i hans själslif, den samtida
förkunnelsen af gudamänniskan och människoguden, få
vi endast höra talas och inte ens af Stavrogin själf
utan af hans lärjungar Schatov och Kirilov. Men hur
denna förkunnelse har format sig i mästarens egen
själ, hvad han själf tänker om den, hur dessa två så
motsatta idéer ha förenat sig om inte i hans intelligens
så i hans hjärta, det få vi, upprepar jag, alls inte veta.
Det förefallar ibland, som om Dostojevski inte vågade
eller inte ville säga det viktigaste om Stavrogin. Det
är som om de två motsatta religiösa väsen, de
dubbelgångare, som blindt kämpade mot hvarandra inom
Ras-kolnikov och furst Mischkin, slutligen för första gången
möttes inom Stavrogin och blickade hvarandra i
ögonen. Men Dostojevski själf förskräcktes öfver detta
möte och kunde ej besluta sig att iakttaga dess
slutliga utgång. Han liksom följde sin hjälte till ett visst
streck, dit han själf var hunnen, och fastän han kände,
att det var omöjligt att stanna vid detta streck, att
Stavrogin måste gå längre, öfvergaf han honom, följde
honom ej vidare, därför att han själf bäfvade för att
gå längre. Han måste till hvarje pris bli Stavrogin
kvitt, komma loss ifrån honom — och det är inte
Stavrogin, som dödar sig, det är Dostojevski, som mördar
honom.
Då läsaren slutat boken, kvarstår emellertid en
fråga i hans själ: fastän Stavrogin inte är medveten
om allt, är han månne ändå inte medveten om alltför
mycket för att på detta sätt gå under, bör han inte
bli frälsad? Huru som helst, detta själfmord gör inte
slut på honom, och hela boken förblir oafslutad.
Stavrogins död är ett lika konstgjordt, konventionellt slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
