- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
283

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

som Raskolnikovs kristna »uppståndelse». Och här,
inom medvetandets gebit, lika väl som inom furst
Mischkins och Raskolnikovs omedvetna väsen har
Dostojevski icke blott ej löst utan tvärtom ytterligare fördjupat
och tillspetsat problemet. Genom Stavrogins död löses
ej, icke ens afhugges utan blott undanskjutes tragediens
knutpunkt. Men endast för en tid kunde Dostojevski
skjuta undan denna sitt eget religiösa lifsödes gordiska
knut. Han måste återvända till den och gjorde det
verkligen också i det verk, som följde omedelbart på
Demonerna, i Ynglingen — nämligen i dess hjälte,
Ver-silov.

Versilov är Stavrogin, som uppnått mogen ålder
och förvärfvat lifserfarenhet. Det romantiska töcken, ett
arf af de byronistiska hjältarna, som omger Nikolaj
Stavrogin, har här alldeles skingrats. Vi se hjälten icke
blott som tragisk person utan också som
hvardagsmän-niska, ibland till och med en smula komisk.
Dosto-jevskis förhållande till honom är lugnare, fredligare och
rättvisare. Han älskar honom mera och känner honom
därför bättre. Vi höra icke endast talas om honom, vi
få höra honom själf; icke blott af lärjungarna utan af
mästaren själf få vi höra »väldiga siarord». Gåtfull
förblir för öfrigt också Versilov. »Jag såg klart»,
säger Dolgoruki, »att det alltid liksom fanns kvar en
hemlighet inom honom; detta drog mig till honom mer
och mer.» Versilovs hemlighet är Stavrogins och
Dos-tojevskis egen — dubbelhetens eviga hemlighet. Men
hos Versilov är den mindre frånstötande, mera
tilldragande än hos Stavrogin, enär den är mera medvetet
religiös. Om Versilov än icke besegrar tveklyfningen,
så är han dock närmare segern än Demonernas hjälte.
Han definierar för öfrigt sitt väsen alldeles så som
Stavrogin sitt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free