- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
296

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

äro alla trappstegen i den medvetna och omedvetna
tveklyfningen tillryggalagda; längre stod ej att komma.
Möjligen återstod ännu ett sista steg: Storinkvisitorn —
Ivan Karamasovs revolt och hans »djäfvul». Men med
detta sista steg tog trappan slut midt öfver själfva
afgrunden. Äfven för Dostojevski själf kom här något
likt det sista ögonblick, då musjiken lyfte bössan för
att skjuta på nattvardsoblaten eller då Versilov slungade
ikonen. Ettdera af de tu förestod: Dostojevski måste
endera definitivt gå under jämte alla sina dualistiska
hjältar, från Raskolnikov till Versilov, eller definitivt
frälsas efter att ha besegrat sin dubbelgångare, så att
ändtligen i hans själ gnistan sprang fram mellan de
båda polerna, så att »den öfverväldigande synen»
framträdde för honom. Just detta senare tyckes också ha
skett: han frälsades, gnistan sprang fram, synen
uppenbarade sig för honom i hans sista och mest storartade
verk, som följde omedelbart efter Ynglingen och där
liksom förbådades (Makar Ivanovitsch är Sosimas
prototyp, Versilov Ivan Karamasovs, Ynglingen själf
Al-joschas), i det verk, som var »slutet på allt» för
Dostojevski och kanske inte ensamt för honom utan för
hela ryska litteraturen — i Bröderna Karamasov.

För att mänskan, fläckad vorden,
må bli ren i själens grund,
med den gamla moder jorden
evigt slute hon förbund —

citerar Dimitri Karamasov sina älsklingsverser ur
Ceres hymn. — »Men nu är frågan: hur skall jag
kunna sluta förbund med moder jorden? — jag går
där och vet inte, om det är smuts och skam eller ljus
och fröjd, som jag råkat in i. Det är just olyckan —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free