- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
297

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

allt i världen är gåtor». Och detta är samma gåta, på
hvilken Raskolnikov och furst Mischkin stupade
omedvetet, Stavrogin och Versilov medvetet. Kanske att
Di-mitri kommer att stupa liksom de. Men han känner
redan, ehuru visserligen ännu mycket dunkelt,
möjligheten af frälsning; han anar icke blott det demoniskt
fasansfulla utan också det religiöst heliga i denna gåta.
Äfven Dimitri finner »samma skönhet i båda polerna»,
men medan Stavrogin nyttjar denna samstämmighet till
fräckt begabberi, absolut förnekelse af religionen, anar
Dimitri just häri den stora religiösa möjligheten, sin
nya, högtidliga »hymn». Hans tro släcks inte af denna
samstämmighet utan tvärtom flammar starkare; det ser
ut som om han till och med skall förbrinna i denna
eld — inte som Stavrogin och Versilov förmultna
lefvande. Där för dem båda sökandet efter Gud
upphör, där börjar det för Dimitri. Han nästan vet hvad
han söker: han söker köttets och blodets högsta
helighet, »det nya förbundet med moder jorden, det
nya famnandet af jorden». Han vet ännu inte, hur
han skall famna jorden, ännu famnar han den rått,
djuriskt, i karamasovsk lusta, i blod och smuts. Men
han känner redan, att man kan famna den
annorlunda; han vill och skall lära sig detta nya famnande
af jorden, och om han lär det, då är han
naturligtvis frälsad. Och han inte endast kan frälsas, han
skönjer redan frälsningens väg — den ännu alltför
smala och därför farofulla men för honom redan
oundvikliga bron, som sammanbinder två afgrunder.
Denna bro är köttets och blodets mysterium, den
helgade och kyskvordna sinnlighetens mysterium —
skönheten.

»— Skönheten är en fruktansvärd och förfärlig
sak! Fruktansvärd därför att den inte kan definieras,
och den kan inte definieras, därför att Gud förelagt
oss idel gåtor. Här mötas stränderna, här lefva alla
motsägelser i bredd. — Det är hemskt, så många
hemligheter det finns! Det är för många gåtor, som äro
människan förelagda på jorden. Lös dem om du kan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free