Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
existerar, jag ser solen, och ser jag inte solen, så vet
jag att den finns, Och att veta att solen finns — det
är hela lifvet.»
»— Min dröm är att förkroppsligas, men slutligt,
oåterkalleligt», säger djäfvulen till Ivan.
För denna törst efter oåterkalleligt förkroppsligande,
för denna vår planets och vår andes centripetala kraft,
för denna mystiska sinnlighet, för denna törst efter
jorden, jordens »klibbiga knoppar», den blåa jordiska
himlen är fenomenvärlden lika eller kanske mer dyrbar och
helig än det som finns bakom företeelserna —
verklig-heternas värld. Men fenomen världen »hvilar på
orimligheter», enligt Ivans ord, på skriande moraliska och
sedliga motsägelser. Och den förnämsta är: »det finns
lidande, men det finns inga skyldiga». Denna
orimlighet kan han inte finna sig i, här börjar Ivans revolt —
fenomenets revolt mot väsendet. »Jag måste veta, att
det ges vedergällning, annars tillintetgör jag mig själf.
Och vedergällning inte någonstans i oändligheten utan
redan här på jorden och så, att jag själf ser den. —
Jag vill med egna ögon se hinden ligga bredvid tigern
och den mördade resa sig upp och omfamna sin
mördare. Jag vill vara här, när alla med ens få veta
hvarför allt varit som det varit. — Men där ha vi just
knuten. — Ser du, Aljoscha, det kommer kanske verkligen
att gå så, att då jag får upplefva det ögonblicket eller
återuppväcks för att få se det, så utropar jag med alla
andra, när jag ser en mor, som omfamnar sina barns
bödel: »Du är rättfärdig, Herre.» — Men jag vill inte
utropa det. Medan ännu tider är, skyndar jag att
för-skansa mig, och därför afstår jag helt och hållet från
den högre harmonien. Den är inte värd så mycket
som en enda tår af ett plågadt litet barn.»
Detta är Jobs-Prometheus’ gamla klagan: »Om
människan kunde gå till rätta med Gud som människans
son med sin nästa. — Se jag klagar öfver våldet men
får intet svar; jag ropar men får icke rätt».
Det plågade barnets tår hör tiden, fenomenvärlden
till; men inför Gud äger den också en evig, numenal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
