Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
betydelse som symbol. Ifall Gud är allsmäktig och
allgod, hvarför skapade han inte världen så, att denna tår,
det onda inte fanns? Det onda skall icke fortvara; —
men det har dock varit, det är. Hvarifrån kommer det?
Hvarför finns det? »Ske icke min utan din vilja». Men
i tiden, i fenomenvärlden sker min vilja — icke din.
Jag och Du äro två — detta kräfs af mitt medvetande;
jag och Du äro ett — detta kräfs af min kärlek. Här
står mitt medvetande emot min kärlek, här står jag
emot mig själf, Gud inom mig emot sig själf. Här
står den jordiska sanningen emot den himmelska.
»— Jag vill inte, att modern (här menar han
naturligtvis den »Stora Modern», »människones hopp och
lit») skall omfamna bödeln, som slitit hennes son i
stycken. — Hon må inte understå sig att förlåta
honom ! Om hon vill, må hon förlåta honom för sin del,
må förlåta honom sitt omätliga moderliga lidande; —
men sitt sönderslitna barns lidande har hon inte rätt
att förlåta plågoanden, om än barnet själf förläte
honom. Och om så är, om de inte våga förlåta — hvar
är då harmonien? Finns det i hela världen en varelse,
som kan och har rätt att förlåta?
— Kristus?» erinrar honom Aljoscha.
Men här vidtager den andra, motsatta hälften af
Ivan, den djupaste dualiteten inom honom. Själfva
Kristusbilden, den ryska och allmänneliga, ortodoxa
Kristusbilden, klyfs som ikonen, Makar Ivanovitsch
testamenterade Versilov, i två hälfter, i Guds son och
människans son.
I Sosimas cell och i närvaro af denne och andra
munkar utlägger Ivan sin oförytterliga tanke om den
ryska ortodoxa kyrkans höga bestämmelse — en idé,
som sammanfaller med Stavrogins, furst Mischkins och
väl äfven Dostojevskis egen tro om det ryska
»gudsfolket».
»— Då det hedniska romarriket blef kristet,
endast inneslöt det kyrkan i sig men förblef själf
fortfarande en hednisk stat. — Men då Kristi kyrka inträdde
i staten, kunde den inte upphäfva sina grundvalar, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
