Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
det ges också yttre under, ty då är hela naturen, hela
lifvet, hela historien full af lefvande under, lefvande
symboler, tecken — då blir det naturliga
öfverna-turligt.
»Huru kommer det till att I icke förstån?»
Är det möjligt, att inte heller Dostojevski förstår?
Eller har han tillika med Storinkvisitorn glömt detta
Herrens andra ord om undret, som utgör fortsättningen
af det första, så att det ena är alldeles oförståeligt utan
det andra? Dostojevski besvarar inte alla dessa våra
frågor och tvifvelsmål. Åtminstone gör han det inte i
sitt medvetande utan, såsom vi sedermera skola se,
allenast som profetisk visionär. I sitt medvetande blir
han, när det gäller frågan om undret, liksom Ivan »en
sfinx» och »tiger och tiger», och denna tystnad blir
till ytterligare förargelse.
Där är förargelse i biblisk mening också i
tolkningen af den sista frestelsen — kejsarens svärd. Den
ortodoxe Kristus förmenas i samma inre frihets namn
ha afvisat också statsmaktens svärd. Den
romerskkatolske Kristus däremot har mottagit detta svärd på
grund af sin kärlek till människorna, som ej förmå vara
fria och ej kunna »inrätta sig universellt» på jorden
(och universell förening är deras viktigaste behof) annat
än under svärdets hägn.
Här är åter en hopblandning af Dostojevskis egen
personliga, mystiska, för att icke säga kätterska
ortodoxi med den allmänryska, bysantinska, historiska,
verkligt »ortodoxa» ortodoxien, den som Dostojevski
naturligtvis afser, då han säger: ryska folket går helt upp
i ortodoxien. I denna senare ortodoxa ortodoxi har
lika väl som i den romerska katolicismen kejsarens
svärd (d. v. s. statsmakten) aldrig tillbakavisats i den
kristna frihetens namn. De romerska påfvarna ville
bringa detta svärd under sitt välde; de bysantinska
patriarkerna gåfvo sig själfva under dess välde. Men
här som där skildes aldrig det kejsaren tillhöriga från
det Gud tillhöriga; här ger man Gud det kejsaren
tillhörer, där kejsaren det Gud tillhörer. Om verkligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
