Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
som Dostojevski säger, »ryska kyrkan är paralyserad
sedan Peters tid», månne det inte är därför, att den
tack vare det Andliga reglementet gjordes till »femte
hjulet under vagnen» — det ryska imperium
Roma-nums triumfvagn?
Icke blott den historiska, äfven den mystiska
motsättningen mellan Kristus och antikrist saknas här.
Enligt Dostojevskis egen uppfattning är den ortodoxa
kyrkan bestämd att »härska äfven på jorden»; den
hedniska staten skall inte tillintetgöras utan endast
förvandlas till Kristi kyrka. Om så är, då skall kejsarens
svärd icke bannlysas utan omsmidas till ett svärd af
annat slag, staten skall trots allt förbli stat och svärdet
svärd, visserligen icke ett våldets vapen men dock
mäktigt, kanske mäktigare än något svärd af stål.
Ett framgår klart af alla dessa förtiganden
angående de tre frestelserna: Dostojevskis religiösa
medvetande, som hopblandar två polärt motsatta tankar, går
ej till grunden med någondera, vacklar och irrar mellan
två Kristusgestalter, af hvilka ingendera är den sanne,
emedan båda äro ofullständiga, icke förenade. Den ene
af dem, som synes Storinkvisitorn vara den sanne, gör
människorna fria utan att älska dem; den andre, som
synes honom vara den »motsatte», älskar dem utan att
göra dem fria. Men hvar finns, icke den förmente,
utan den för Dostojevski själf verkligt sanne Kristus —
i friheten utan kärlek eller i kärleken utan frihet?
För vårt religiösa medvetande finnes han hvarken
här eller där, ty hos den sanne Kristus måste kärleken
och friheten ej stå i motsägelse till hvarandra utan vara
helt och fullkomligt förenade. Vi ha sett, att i
evangelium vägen till denna förening ligger öppen i de tre
frestelserna. Och om Dostojevski icke finner denna
väg, så är det kanske därför, att han icke nog
medvetet afskiljer sitt omedelbara, inre, mystiska förhållande
till evangelium från det yttre, betingade, historiskt
ortodoxa. För Storinkvisitorn ges det egentligen hvarken
en sann eller en motsatt Kristus, hvarken Kristus eller
antikrist utan endast två lögn-Kristus. Och Dostojev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
