Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
inte tror, halft tror, halft inte tror. Liksom Stavrogin
enligt Kirilovs uttryck »tror han inte, att han tror, då
han tror, och då han inte tror, tror han inte, att han
inte tror».
Då Ivan med »ursinnig enträgenhet» frågar
djäfvulen: »Finns Gud eller inte?» — svarar honom denne
cyniskt godmodigt: »Sannerligen för Gud, det vet jag
inte, min lilla dufva.»
Detta är just »det skamlösa emedan alltför
välför-ståndiga» jag vet inte i hela vår samtida, rationalistiska
och borgerliga kultur med dess half-vetenskap och
half-barbari, som för den liberale europeiske
vetenskapsmannen Arago liksom för den ryske musjiken Novodvorov
gör Gud till en föråldrad hypotes. Djäfvulen ljuger
naturligtvis: han vet, att Gud finns, ty han »ser Gud»,
han blott vill icke se och veta detta, han vill icke sin
ände, ty Gud är änden på allt »midt emellan», och
djäfvulen själf är det eviga mellantinget, ingalunda
änden, motsatt den andra änden, utan just mellantinget,
motsatt båda ändarna, förnekande båda ändarna och för
att dess bättre lyckas häri själf låtsande sig vara än den
ena än den andra änden — den »motsatte» Gud. Både
i Ivans djäfvul och Storinkvisitorns antikrist
förkroppsligar sig just denna numentalt medelklassiga,
borgerliga, »hopblandade» ande, inte förnekelsens utan endast
ironiens ande, halfförnekelsens och halfbekräftelsens, en
inte kall och inte varm utan endast ljum ande, inte
svart och inte hvit utan grå, om stor då endast inför
vår egen intighet och i och för sig själf »en liten otäck,
skrofulos satunge af den misslyckade sorten» —
ugglan, som låtsar sig vara örn, krämaren, snyltgästen, alls
inte »den motsatte Kristus» utan endast »inkräktaren»,
Kristi apa, Ivans egen ande — världslakejen Smerdjakov.
Se här hur Smerdjakov karaktäriserar Ivan: »Ni
har mycket godt hufvud, det har ni. Pengar tycker
ni om, det vet jag, respekt tycker ni också om, för ni
är mycket stolt af er, kvinnlig skönhet älskar ni
obeskrifligt meti allra mest att lefva i ostörd välmåga och
slippa kröka rygg för någon — det allra mest. — Ni
Tolstoj och Dostojevski. II.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
