Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
slag af krigsknektarna och folket, då han bar sitt kors
och dignade under det, och slutligen
korsfästelsemar-terna under loppet af sex timmar (åtminstone efter min
beräkning). Sant är, att ansiktet är en människas, som
just nyss nedtagits från korset, d. v. s. ännu bevarar
mycket af lif och värme; ingenting har ännu hunnit
stelna, den dödes drag tala fortfarande om lidande —
det är som om han ännu kände det. Men för öfrigt
är ansiktet inte på minsta sätt skonadt; här är
en-bar natur, och så måste verkligen en död människa,
hvilken hon än må vara, se ut efter sådana lidanden.
Jag vet att den kristna kyrkan redan under de första
århundradena fastställde, att Kristus lidit inte bildlikt utan
verkligt och att följaktligen hans kropp på korset helt
och fullständigt var underkastad naturens lagar. På
taflan är hans ansikte ohyggligt söndersargadt af slag,
uppsvullet, med hemska, svullna och blodiga
blåmärken, ögonen stå vidöppna och skela; de stora
hvitögo-nen blänka liflöst och glasartadt. Då man ser på det
där liket af en ihjälpinad människa, vaknar en underlig
och undrande fråga: när alla hans lärjungar, hans
förnämsta blifvande apostlar, kvinnorna, som följt honom
och stått vid korset, alla, som trott på honom och
dyrkat honom, sågo det där liket (och just så måste han
nödvändigt ha sett ut), hur kunde de då tro, att martyren
skulle uppstå? — Dessa människor, som omgåfvo den
döde och som inte synas på taflan, måste ha känt en
fruktansvärd själavånda och förfäran den där aftonen,
som på en gång tillintetgjorde alla deras förhoppningar
och nästan hela deras tro. De måste ha skilts åt i den
hemskaste skräck, fastän hvar och en af dem redan bar
inom sig den väldiga tanke, som aldrig kunde
frånryc-kas dem. Och om denne samme mästare hade kunnat
i förväg se sig efter dödsstraffet, skulle han månne
ändå ha valt korset, skulle han ha dött som han dog?
Den frågan dyker också ofrivilligt upp inom en, då
man ser på taflan.»
Dostojevski kände inte Nietzsche ens till namnet,
ehuru första utkastet till Zarathustra planlades och del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
