Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
vis nedskrefs blott ett halfår efter Bröderna Karamasovs
afslutning. Till tiden nästan sammanfalla sålunda
Dostojevskij och Nietzsches båda sista, mest storartade
skapelser. Nietzsche hyste djup sympati för Dostojevski,
rönte till och med inflytande af honom och dolde icke
detta; men egentligen kände han mycket litet till honom,
genom dåliga öfversättningar (goda finns inte), och
mycket, och det allra viktigaste, visste han alls inte.
Det finns intet tvifvel om att Nietzsche aldrig
kopierade Dostojevski, upprepade hans ord; och ändå finns
det hos dem några nästan ordagranna
öfverensstämmelser, upprepningar. Det är inte endast samma
tankar, de allra innersta, mest hemliga, som den tänkande
knappast vågar bekänna för sig själf; det är också
nästan samma ord, nästan samma röst som talar. Det är
som om de i hemlighet lyssnat till hvarandra eller
träffat ett gemensamt aftal och så plötsligt förrådde
hvarandra. Det ges inga under, heter det — men är nu
inte detta ett under, ett historiens lefvande under? Är det
inte tidens ande, som här talar om ett och detsamma
i skilda ändar af världen?
En af dessa sällsamma, nästan ohyggliga
öfverensstämmelser är Nietzsches och Dostojevskis fråga, hela
den nya kristendomens fråga inför den döda kroppen,
ja inte ens kroppen utan just »liket» med svullna,
blodiga blåmärken och glasartade ögon, inför den hemskt
torterade, mördade och från korset just nedtagna
människan: hur kunde människorna, då de sågo ett sådant
lik, tro, att denne martyr skulle uppstå?
»Evangeliums öde», säger Nietzsche i sin Antikrist,
»afgjordes i och med Jesu död: det hängde på korset
... Först döden, denna oväntade, skymfliga död, först
korset, som i allmänhet sparades åt la canaille, först denna
ohyggliga motsägelse ställde lärjungarna inför själfva
gåtan: hvem var detta, hvad var detta? — wer war das,
ivas war das? ... Och härur uppstod ett absurdt
problem: hur kunde Gud tillstädja detta? — ein absurdes
Problem: wie konnte Gott das zulassen?» (Der
Antichrist, 40—41.)
Tolstoj och Dostojevski II. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
