Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
då han nyss nedtagits från korset, betrakta nu också vi
efter nitton sekel denna kropp och veta ej, hur vi skola
kunna tro, att han uppstod, och våga ej fråga
hvarandra: »Hvem var detta? Hvad var detta?»
»Jag har mist min forna begreppsreda», skulle
Nietzsche med Newton kunnat säga inför det problem
han kallar »absurdt», väl endast för att bedraga, lugna
sig själf, ty han vet alltför väl, att det icke är absurdt,
fastän det verkligen är i stånd att tillintetgöra det
mänskliga förnuftet, till och med en Newtons
begreppsreda. »Om Kristus icke uppstått, är vår tro fåfäng»
— icke för intet anför Nietzsche dessa aposteln Pauli
ord. De ha gått i uppfyllelse på honom och Tolstoj:
tron har för dem båda visat sig fåfäng. Men inte
Friedrich Nietzsche och inte Tolstoj utan Dostojevski
har blickat in i förnekelsens innersta djup, och han
ensam har förstått allt det fasansfulla i detta »problem»
— den naturliga omöjligheten och den mystiska
oundgängligheten af uppståndelsens under. Han hade
verkligen rätt att säga: »Inte ens i Europa har ateismen
någonsin uttryckts med sådan styrka».
»Om döden är så förfärlig och dess lagar så
starka, hur kunna öfvervinna dem?» fortsätter Ippolit
sina reflexioner om taflan, som »kan komma en
människa att mista sin tro». — »Naturen sväfvar för en
under gestalten af något väldigt, okufligt och stumt
vilddjur eller riktigare, mycket riktigare, fastän det kan
låta besynnerligt — under skepnad af en jättestor
maskin af nyaste konstruktion, som blindt grep,
söndersargade och uppslukade det stora, oförlikneliga
väsendet — ett väsen, som ensamt var värdt hela naturen
och alla dess lagar, hela jorden, som kanske också
skapats uteslutande för att detta väsen där skulle få
uppenbara sig. Den där taflan uttrycker just detta begrepp
om en dunkel, förnuftslös och evig kraft, som allt är
underordnadt. — Men kan man se i bild det som inte
har gestalt? Ja ibland har det tyckts mig, att jag i
någon sorts sällsam och omöjlig form ser den där
ändlösa kraften, det där mörka, stumma väsendet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
