Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
minns, att jag tyckte någon med ett ljus i handen ledde
mig till en jättestor, vidrig tarantel och började försäkra
mig, att detta var det där mörka, stumma, allsmäktiga
väsendet, och skrattade åt min harm».
Häraf Ippolits »revolt», som förebådar Ivan
Kara-masovs och Kirilovs revolt:
»Det är omöjligt att stanna kvar i ett lif, som
antar sådana sällsamma, för mig förolämpande former.
Den där uppenbarelsen var en skymf mot mig. Jag
går inte in på att underkasta mig en dunkel kraft, som
antar skepnaden af en tarantel. — Religion! Hvarför
behöfs min ödmjuka underkastelse? Hvarför
nödvändigt fordra, att jag skall prisa den som uppslukar mig?
— Nej religionen låta vi vara. — Jag dör, i det jag
stadigt ser på källan till kraft och lif, och jag vill inte
ha det där lifvet! Om det stått i min makt att inte
födas, skulle jag sannerligen inte accepterat tillvaron
på sådana skymfliga villkor. Men det står i min makt
att dö — fast det ju bara är att lämna tillbaka hvad
som redan tilldelats mig. Makten är inte stor, revolten
är heller inte stor».
I en febersyn kort före döden uppenbarar sig
för honom detta gudavilddjur i skepnad af en stor,
vämjelig insekt. »Den liknade en skorpion men var
inte en skorpion utan mycket vidrigare.» Han skildrar
den med samma ohyggliga, nästan geometriska
noggrannhet, som Apokalypsens syner beskrifvas, och
känner på samma gång, att »någon hemlighet var förbunden
med det där djuret». Är det inte samma »vilddjur>
som skall uppstiga ur afgrunden» före världens ända,
om hvilket är sagdt i Uppenbarelseboken: »Och alla,
som bo på jorden, skola tillbedja det, de hvilkas namn
från världens begynnelse icke äro skrifna i det slaktade
Lammets lifsbok. Om någon har öra, han höre». (Joh.
Upp. 13, 8—9.)
Gud-vilddjuret, gud-taranteln. Det är i högsta
grad märkligt, att denna bild af någon sorts mystisk
insekt, spindel, tarantel, genomgår Dostojevskis alla
verk, går igen i skildringarna af alla hans djupaste ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
