Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
stalter, från Svidrigajlov till Fjodor Pavlovitsch
Kara-masov, liksom inte lämnar Dostojevski själf någon ro,
pinar och förföljer henom hela hans lif. Den
uppenbarar sig för honom i både andens och köttets
innersta, i den mest abstrakta dialektik och i den mest
flammande känsla som en symbol af grym vällust och
vällustig grymhet, såsom förruttnelsens ande, som både
själf förruttnar och verkar köttets upplösning, födelsens
och dödens princip, »lifvets evigt ruttnande sår». I
sin metafysiska hallucination tycker Ippolit, »att någon
ledde honom vid handen till en jättestor, vidrig
taran-tel». »Det har alltid förefallit mig», säger Lisa till
Stavrogin med det plötsliga, vanvettiga hat, kärleken
stundom kan öfvergå till, — »att ni för mig till en plats,
där det lefver en stor, elak spindel, och där ska vi
hela lifvet sitta och se på honom och vara rädda.»
Och Dolgoruki i en vällustig dröm om en älskad kvinna,
som säljer sig åt honom, (»å hvad jag tycker om att
det är så skamlöst!») känner sig ha en spindelsjäl. —
»Den blodtörstiga insekten växte och bredde ut sig i
själen», bekänner Dimitri Karamasov på tal om en af
sina karamasovska liderligheten — »En gång, bror, bet
mig en phalangium (en art spindel), jag låg sjuk i två
veckor af det; och nu känner jag, att en phalangium
har bitit mig i hjärtat — en giftig insekt, du begriper?»
Tanken att en oskyldig flicka är helt i hans våld,
»inringad till kropp och själ» — »den tanken, den
spindeltanken öfverväldigade mitt hjärta till den grad, att
det nästan förgicks af lusta».
»— Sinnligheten — denna insekt! Jag, bror, är
just den insekten, och det där är sagdt speciellt om
mig. Och vi alla Karamasover äro sådana, och i dig,
bror, sitter också den där insekten och rör upp storm
i ditt blod». Ynglingens far, Versilov har också en
spindelsjäl, och han tycks ha lämnat den i arf åt sonen.
»Jag skall förinta er!» säger Versilov till den älskade
kvinnan. »En slik våldsam, vild kärlek», förklarar
Ynglingen »verkar som en paroxysm, en sjukdom, och
knappt har den tillfredsställts, förrän täckelset faller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
