Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
och den motsaita känslan framträder — afsky och hat,
begär att tillintetgöra, krossa.» Äfven Rogosjin bets i
hjärtat af den giftiga spindeln och »tillintetgjorde»
Nasta-sia Filipovna. Och naturligtvis är det icke en
tillfällighet, att strax efter det Ippolit i sin febersyn har sett
den symboliska taranteln, Rogosjins dubbelgångare,
fursten, inträder i rummet; dessa båda syner äro förbundna.
Och i sitt märkliga Puschkinstal upprepar Dostojevski,
apropå Egyptiska Nätter och dekadansromarnas, dessa
»jordiska gudars», »fantastiska bestialiteter», sin eviga,
nu-menala liknelse om »insekternas vällustighet»,
vällustkänslan hos spindelhonan, som slukar hanen*. —
Svidri-gajlov tänker sig evigheten »som ett litet kyffe, något
liknande en bastu på landet, nerrökt och med spindlar
i alla vrår — där har ni hela evigheten». — »Hvem
vet», slutar han sin vidunderliga skildring, som kommer
Raskolnikov att rysa, »hvem vet, om inte just det är
rättfärdigt, jag skulle ovillkorligen göra’n just sådan».
Han tycks inte ana hvilken fruktansvärd, mystisk och
ändå real betydelse dessa spindlar, så besläktade med
hans egen »spindelsjäl», kunna ha för honom själf.
»— Det måtte väl inte vara ni, som har tändt
lampan framför helgonbilden?» säger Stavrogin
gäckande till Kirilov efter samtalet om människoguden.
»— Jo det är jag.
— Såsom troende?
— Gumman tycker om att lampan brinner...
hon hade inte tid själf i dag, muttrade Kirilov.
— Men själf ber ni ännu inte?
— Jag böjer knä för allt. Ser ni, en spindel
kryper på väggen, jag ser på den och känner mig
tacksam för att den kryper där».
Äfven här en spindel. Här som öfverallt hos
Dostojevski, där »kontakten med andra världar» låter sig
förnimmas medelst andens vällust — högmodet —
eller medelst köttets högmod — vällusten — är
uppenbarelsen af denna mystiska insekt icke en tillfällighet.
Den erinrar om ett gåtfullt drag ur Spinozas
lefver-nesbeskrifning. »Då han önskade en långvarigare hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
