Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
från tankarna», berättar den naive Colerus, »fångade
han några spindlar och hetsade dem till strid eller
kastade en fluga i ett spindelnät; och iakttagelsen af
spindlarnas strid beredde honom sådan förnöjelse, att
han utbrast i högljudt skratt». En egendomlig
förlustelse för »den blidaste af människor», för den helige
rabbi Baruch! Detta är den enda sinnliga njutning
han unnar sig, den fattige amsterdamske juden, som
slipar sina optiska glas och lefver på gröt och ett
half-stop öl för fyra sous om dagen — spindlarnas
gladiatorskamp! Liknar han inte i detta ögonblick de
»jordiska gudarna», dekadanstidens romare, som tröstade
sig öfver den nalkande undergången och sökte bot för
sin själs leda och oro i «fantastiska bestialiteter»,
spindelhonans vällustkänslor, då hon slukar hanen? Då
man läser en del ställen i Etiken, hvilkas dolda gadd
är riktad mot evangelium, läran om barnakärleken till
Gud, förefaller det då inte ibland, att också denne lille
jude liksom Stavrogin »är laddad med skratt» ? — Och
se, ändtligen släpper han sig lös: vid åsynen af
spindlarna, som äta upp hvarann, »utbrister han i högljudt
skratt». Hur vi isas af detta ohyggliga, liksom
vanvettiga skratt! Hvilken ironiens kramp, som förvrider
filosofens bleka, lugna ansikte — och detta är han,
som är »uppfylld af Gud» och med Kirilov skulle
kunna säga: »Jag böjer knä för allt»! Hvarför skrattar
han? Eller är detta skratt också en tillbedjan? Skulle
han likt Ivan Karamasov, som finner det naturligt att
brodern Dimitri dödade deras far, helt enkelt glädja
sig öfver att »ett otäckt kryp åt upp ett annat»?
»Enligt samma metod, som jag användt, då jag
behandlat frågorna om Gud och själen, skall jag
skärskåda de mänskliga handlingarna och drifterna, alldeles
som om det vore fråga om linjer, ytor och kroppar».
(Etik, del III) Och verkligen — hela etiken är endast
en i luften sväfvande, fin och genomskinlig spindelväf
af geometriska linjer — teorem, postulat, skolier, och
i spindelväfvens centrum sitter själfva spindeln, Spinoza,
med sitt förnuft som griper den gudomliga substansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
