Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
i alla dess attribrut och modi, eller denna substans
själf, som uppslukat världen — Gud, som skoningslöst
suger lifvet ur lifvet, liksom spindeln utsuger flugan.
Och denne Spinozas nye Gud, rabbinerna må ha
bannlyst honom från synagogan hur grundligt som helst,
är ändå besläktad med Israels gamle Gud, öknens och
förödelsens Gud, förtärande som eld, för hvars anlete
»jorden flyr och bergen smälta.» Och jorden har flytt,
bergen ha försmält, och af allt, som en gång varit
världen, återstår endast en grå, dammig, blekt
regnbågs-skimrande spindelväf och i dess centrum den allt
uppslukande Substansen, Gud, som är allt, Gud-spindeln,
som ätit upp världen.
t Gott wärde Spinner, Gud blef spindel säger
Nietzsche i sin »Antikrist» på tal om metafysiken
öfverhufvud och Spinozas särskildt. Och här återigen
tangerar Nietzsche liksom händelsevis Dostojevskis mest
fruktansvärda och lönliga tanke, liksom upprepar högt
hvad Dostojevski hviskat i hans öra.
En Gud, som är »halft människa, halft vidunder»,
säger Tolstoj i sin »Kritik af den dogmatiska teologien»,
i det han hädiskt förvränger en af kristendomens
djupaste dogmer. Detta »half-vidunder» är naturligtvis just
det samma »vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden»,
den jättestora, vidriga insekten, taranteln eller maskinen
af nyaste konstruktion, som Ippolit ser i sin febersyn
på dödsbädden. Därför är det också naturligt, att
människan, skapad efter Guds beläte, för Tolstoj, för
amerikanen Simonson äfven är en maskin, »som matas med
föda och omsätter det förråd af energi, som upptagits
under form af föda, i kroppsarbete och kristlig kärlek». Men
så ter sig Gud endast för den halfblinde, förskrämde
Akim, fader Jeroschkas medvetande; hur ter sig Gud
för hans omedvetna siarblick?
Ehuru fader Jeroschka kommer till detta på en helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
