Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
»— Man dör», säger fader Jeroschka något mera
cyniskt men med samma hedniska undergifvenhet, » —
man dör, det växer gräs öfver grafven, och det är allt.
— Gubben skrattade.» Detta är hvarken förbannelse
eller välsignelse, det är blott ett enkelt konstaterande
af naturnödvändighetens lag: du har varit stoft, du skall
varda stoft. —»Hur kunde de, då de sågo denna döda
kropp, tro, att den skulle uppstå?»
Men se här är förbannelsen, som Akim tager för
en välsignelse och med hvilken han i egenskap af
»triumferande jordbrukare» fördrifver den låte tjufven och
storsuparn fader Jeroschka från hans vilda Edén:
»Vare marken förbannad för din skull. Med
vedermöda skall du nära dig af den i alla dina lifsdagar.
I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, tills du
vänder åter till jorden, ty af den är du tagen. Ty du är
stoft, och till stoft skall du åter varda.»
Låt oss lyssna till denna förbannelse. För hvad
egentligen förbannas människan? För olydnad? Ja.
För brott? Nej. Åtminstone inte för brott så som
vi nu efter kristendomen uppfatta det.
»Och Herren Gud sade: Se, mannen har blifvit
såsom en af oss (d. v. s. som en af de gudomliga
hypostaserna, den treenige Elohini), så att han vet hvad
godt och ondt är. Må han nu icke räcka ut sin hand
och taga jämväl af lifvets träd och äta och lefva
evin-nerligen.» (Första Mosebok, 3,2 2.)
Ljög djäfvulen: äten däraf, så skolen I blifva
såsom gudar? Ja detta är lögn, ty ena hälften af
sanningen, ej förenad med den andra, är lögn. Om Adam
hade förenat kunskapens träd med lifvets träd, skulle
han ha börjat »lefva evigt», skulle ha blifvit såsom en
af gudomens personer — naturligtvis andra personen,
gudamänniskan eller människoguden. Den gamla
ormen, vilddjuret gömmer på en hemlighet. Men också
Gud tyckes här gömma på en än mera fruktansvärd
hemlighet. Det är naturligtvis vi, som här inte förstå
något af det väsentligaste, naturligtvis misstaga vi oss,
men för vårt svaga förstånd tyckes det, att här Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
