Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
likaväl som ormen inte älskar människan eller
åtminstone inte älskar henne helt: äfven Gud uppenbarar ju
för människan endast ena hälften af sanningen, endast
kunskapens träd utan lifvets träd. Och det är liksom
inte i rättvisans namn utan af afund (»att han icke
må lefva evinnerligen»), som han fördrifver Adam ur
paradiset. Ja detta är i sanning Israels Gud, den som
eld förtärande. Sådan skall han ock gå genom sekel
och nationer. — »Hvarför är din dräkt så röd?
Hvarför likna dina kläder en vintrampares? — Jo, en
vinpress har jag trampat, jag själf allena, utan att någon
i folken bistått mig. jag trampade dem i min vrede,
söndertrampade dem i min förtörnelse. Då stänkte deras
blod på mina kläder, och så fick jag hela min klädnad
nedfläckad.» (Jesaja 63, 2—3.)
»Öfver hela fältet», skildrar Tolstoj i Krig och Fred
slutet af slaget vid Borodino, »låg ett töcken af rök
och dimma, och där kändes en egendomlig sur luki af
salpeter och blod. Det mulnade och började
duggregna på dödade och sårade, på förskrämda och
utmattade och tvifvelsjuka människor. Regnet liksom sade:
Nog nu, nog nu! Hör upp, människor ... Besinna er!
... Hvad gör ni? — Hos de utmattade och utsvultna
människorna på båda sidorna började det vakna ett
tvifvel, om de skulle fortsätta att mörda hvarandra, och
i allas ansikten märktes tvekan, och i hvarje själ
uppsteg frågan: Hvarför, för hvems skull skall jag döda
och bli dödad? Döda hvem ni vill, gör hvad ni vill,
men jag vill inte längre! — Fram mot kvällen hade
denna tanke mognat i hvars och ens själ. I hvilken
stund som helst kunde dessa människor gripas af
förfäran öfver hvad de gjorde, uppge allt och fly utan
besinning. — Men fastän människorna redan mot slutet
af drabbningen kände allt det förfärliga i sitt beteende,
fastän de gärna skulle ha hört upp, fortforo de ändå
att låta sig ledas af någon oförklarlig, mystisk makt.
Svettiga, krutstänkta och nedblodade artillerister, en
lefvande på tre stupade, buro fram ammunition, fastän
snafvande och flämtande af trötthet, laddade, riktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
