Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Jag tror — och ändå »hjälp min otro!» Jag älskar
Gud, och ändå vaknar åter och åter den gamla
skräcken för Gud i mitt hjärta — den skräck, som ligger
i tio sekels ångestskri:
Dies irae, dies illa
solvet saeclum in favilla,
i yttersta domens syn: »Gån bort ifrån mig, I
förbannade, till den eviga elden».
Det är som om han, hvars dräkt är röd af blod,
ännu stundom skymtade fram bakom Faderns och
äfven bakom Sonens gestalt. Den sista uppenbarelsen
af denne Gud (icke vår Fader utan vår fiende, som är
i himlen) är förutsagd att inträffa före världens ända i
skepnaden af det vilddjur, som alla skola tillbedja
såsom den ende guden: »hvem är lik vilddjuret och hvem
förmår strida emot det? — det har gifvit oss elden
från himlen».
Men hur stark skräcken för den himmelske
fienden än må vara inom oss, skall dock denna skräck
aldrig bli källan till vår religion; aldrig skola vi stanna
vid det hedniska eller gammaltestamentliga knotet mot
Gud eller vid den hedniska eller gammaltestamentliga
undergifvenheten för honom som vid den yttersta
konsekvensen af vårt eget religiösa medvetande. Hur
mycket vi än må knota eller ödmjuka oss, känna vi dock,
att intet knot och ingen undergifvenhet längre kan
tillfredsställa oss utan endast kärleken — denna »flod af
lefvande vatten». Vare sig vi vilja eller inte måste vi älska
den himmelske Fadern. Hur högljudt vi än förneka
Kristus, äro vi dock hans lärjungar, vi ana inte ens
själfva till hvilken grad; hvad vi än säga eller göra,
kunna vi inte glömma denna vår barndoms, vår första
och sista religiösa uppenbarelse: Fader vår, som är i
himlen. Detta har en gång genomborrat hjärtat, och
såret blir kvar i evighet. Aldrig kunna vi lösrycka
detta ur vårt hjärta, förr slita vi ut hjärtat själft än
denna kärleks gadd. Med den kärleken ärp vi födda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
