Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
»evig harmoni». »Det är en klar och oförneklig känsla»,
säger han. »Det är som om man med ens finge en
förnimmelse af hela naturen, och man säger: ja detta
är riktigt (»allt är godt», säger också Sosima, »därför
att allt är sanning»). Då Gud skapade världen, sade
han för hvar skapelse han fullbordat: ja detta är riktigt,
detta är godt. Det är... det är inte någon sorts
medkänsla man erfar, det är bara glädje. Man förlåter
ingenting, för man har intet att förlåta. Man älskar
inte... nej det är något mycket’ högre än kärlek!»
Högre än kärlek, därför att kärleken endast är vägen
till den älskandes förening med den älskade, Sonens
med Fadern; — och här är redan hela vägen
tillryggalagd, föreningen uppnådd, här är jag och det jag älskar,
det som är nödvändigt — ett, »jag och Fadern äro
ett». Den mystiska premissen om världens ursprung,
om den gudomliga nödvändigheten (Leonardo da
Vinds divina necessitä) ger den oundvikliga mystiska
slutsatsen om världens ände, om den gudomliga
ändamålsenligheten. I sin ände, i sitt sista hosianna måste
världen bekräfta Gud och upprepa hvad Gud sade, då han
skapade den: »ja detta är riktigt, detta är godt».
Äfven här, i slutsatsen liksom i premissen, går
Kirilov samma väg men längre än Nietzsche. Den
öfversinliga erfarenheten är hos honom oupplösligt
förbunden med den sinnliga, med en bestämd fysisk
förnimmelse, ett visst kroppsligt tillstånd, som hos
honom liksom hos Idioten föregår anfallen af den »heliga
sjukan», epilepsien. Känslan af »evig harmoni» varar
enligt Kirilovs iakttagelse aldrig längre än »fem
sekunder». »Om det fortfore längre än fem sekunder, skulle
själen inte utstå det, den skulle upplösas. En jordisk
människa kan inte bära det. Man måste fysiskt
omskapas eller dö. — Under dessa fem sekunder
genom-lefver jag ett lif, och för dem gåfve jag gärna hela
mitt lif, för det äro de värda. För att kunna uthärda
tio sekunder skulle man nödgas fysiskt omskapas».
Och han återvänder oupphörligt till denna ena af sina
två religiösa grundtankar. »Försåvidt jag kan se, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
