Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
det i den nuvarande fysiska gestalten omöjligt att vara
människa utan den förre guden — alldeles omöjligt»,
säger han omedelbart före sitt själfmord. »Gud är
dödsfruktans kval. Den som besegrar fruktan och
kvalet blir själf Gud». Människan i sin nuvarande fysiska
gestalt med sin fruktan för smärta och död är
människodjuret, Guden-vilddjurets träl. Den nya, fria
människan, människoguden, Guds son, skall besitta ett nytt
kött, oåtkomligt för lidande och död, det där »döden
med döden besegrar».
I sin första upprinnelse står idén om människans
fysiska omskapelse hos Kirilov såväl som hos Nietzsche
i samband med de moderna vetenskapliga hypoteserna
om den kosmiska utvecklingen, den animala
metamorfosen, det naturliga urvalet och arternas förvandling.
För Nietzsche är öfvermänniskan skild från människan
af ett djupare fysiskt svalg än människan från apan.
Och för Kirilov delar sig den kosmiska utvecklingens
historia i två delar: »från gorillan till Guds
tillintetgörelse (d. v. s. till djurarten »människans» utdöende)
och från Guds tillintetgörelse till jordens och
människans fysiska omskapelse».
Nietzsche endast dunkelt anar — denna dunkelhet
är hans största svaghet — Kirilov åter fattar nästan
medvetet, att i denna rent empiriska, vetenskapliga idé
om möjligheten af människans fysiska omskapelse
ligger något öfverempiriskt, öfverfysiskt, metafysiskt och
till och med mystiskt.
»— Ni har börjat tro på ett kommande evigt lif?»
frågar honom Stavrogin.
»— Nej inte på ett kommande evigt utan på ett
närvarande evigt lif. Det ges minuter, ni kommer till
minuter, då tiden med ens stannar och blir till evighet.
— I Apokalypsen, erinrar Stavrogin, — svär
ängeln, att ingen tid skall vara mer.
— Jag vet. Det är mycket riktigt sagdt; klart
och bestämdt. Då människan uppnår lyckan, skall
ingen tid vara mer, den behöfs inte. En mycket
riktig tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
