Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
— Hvar görs den af då?
— Den görs inte af alls. Tiden är inte ett
föremål utan en idé. Den slocknar i medvetandet».
Detta öfverensstämmer inte blott med Apokalypsen
utan också med Kritik af det rena förnuftet.
Människan skall fysiskt omskapas vid världens ände,
då ingen tid skall vara mer, lär Kirilov. — »Vi skola
icke alla afsomna, men alla skola vi förvandlas i ett
nu, i ett ögonblick, vid den yttersta basunen», lär
aposteln. Finns det egentligen någon inre, mystisk
skillnad mellan dessa två läror? Nietzsche kallar sig
■»den eviga återkomstens lärare — ich, der Lehrer der
ewigen Wiederkunft». Men han utvecklade aldrig
fullständigt denna i högsta grad gåtfulla och sällsamma
tanke, som naturligtvis står i samband med hans andra
grundtanke om öfvermänniskans »nya lekamen». I
Nietzsches idé om den eviga återkomsten, de eviga
upprepningarna (»allt som finns hos er finns också hos
oss») ligger fröet till den kirilovska tron »icke på ett
kommande utan på ett närvarande evigt lif». Kirilov
endast utvecklar Nietzsches ännu dunkla tanke till
fullkomligt klart, religiöst medvetande.
»— Jag tror», säger Kirilov på tat om
människans fysiska omskapelse, »— jag tror, att människan
måste upphöra att föda barn. Hvarför behöfs det barn,
hvarför behöfs det utveckling, när målet är nådt? /
evangeliet står det, att efter uppståndelsen skola
människorna upphöra att föda barn, de skola vara som Guds
änglar.»
Hur Nietzsche skulle förskräckas öfver hänvisningen
på en sådan öfverensstämmelse! Men saken är den, att
Kirilov är djärfvare, ärligare än Nietzsche. Kirilov
tänker Nietzsches religiösa grundtanke till slut — och se,
öfvermänniskans herravälde, bebådadt af Zarathustra,
visar sig vara »det närvarande eviga lifvet», d. v. s. det
kommande Jerusalem, det uppståndna köttets rike,
bebådadt i Apokalypsen: »Vi skola härska på jorden».
Den ena af två jämnstora trianglar vändes om — och
bägge sammanfalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
