Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Kristus inte uppstått; men nu ha vi sett, att Kirilovs
egen oundvikliga mystiska slutsats om världens ände,
om människogudens tillkommelse är idén om
möjligheten, om nödvändigheten af människans fysiska
omskapelse — det »förvandlade» köttet, det oförgängliga,
uppståndna köttet. Alltså, den logiska hänvisningen
till den sinnliga erfarenheten, till naturlagarna, som den
korsfäste måste ha varit underkastad, är ingalunda en
mystisk lösning af det mystiska spörsmålet. Det
verkliga mystiska svaret på den mystiska frågan: hvem
Kirilov egentligen tror på — gaf »den korsfäste
Dionysos’ siste lärjunge» mot sin vilja genom hela sitt
fasansfulla religiösa lifsöde.
Saken är den, att både Kirilov och Nietzsche inte
själfva veta hvad de söka, hvem de söka; de tro men
äro inte medvetna om sin tro — eller enligt Kirilovs
otympliga men oöfverträffliga uttryck: »då de tro, så
tro de inte att de tro, och då de inte tro, så tro de
inte, att de inte tro». Just genom denna brist på
religiöst medvetande äro Kirilov och Nietzsche bröder till
Ivan Karamasov, Versilov, Stavrogin, Raskolnikov, alla
Dostojevskis tveldufna hjältar, äro de sista ättlingarna
af denna stora släkt, med hvilka den också utslocknar.
Vid första påseendet ser det ut, som om hos dem
båda bristen på religiöst medvetande härflöt ur ett groft
och fundamentalt misstag i kunskapskritiken. »Gud är
oundgänglig», säger Kirilov, »och därför måste han
finnas. Men jag vet, att han inte finns och inte kan
finnas... Inte sant», tillfogar han, »att människan med
två sådana tankar inom sig inte kan stanna kvar bland de
lefvande?» Där ha vi det gamla misstaget, omöjligt
efter Kant och hans Kritik af det rena förnuftet.
Ettdera af de tu: endera måste man vederlägga Kant eller
instämma med honom i att området, som är
tillgängligt för vårt förnuft, är endast företeelsernas område,
den sinnliga erfarenhetens område, som faller inom tid
och rum. Gud är utanför företeelserna, utanför tid
och rum, och följaktigen befinner sig frågan om Guds
vara eller icke vara utanför det område, som är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
