Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
förnuftet tillgängligt. »Gud är oundgänglig», detta är
icke en förnuftig, icke en empirisk utan en mystisk
sats, som hvarken kan vederläggas eller bevisas af
förnuftet. Förnuftet hvarken bekräftar eller förnekar Guds
existens; det säger endast: jag vet icke, om Gud finns eller
ej. Detta nya, ovederläggliga, kritiska: »Jag vet ej,
om Gud finns», utbyter Kirilov mot det gamla, af
kunskapskritiken vederlagda, dogmatiska: »Jag vet, att
Gud inte finns». Och inte nog därmed, detta
påstående »Gud finns inte» blir själft en ny Gud; trons
förnekelse blir själf en ny tro: »Det för mig högsta
är idén, att Gud inte finns». Med detta första misstag
i kunskapskritiken börjar den fruktansvärda kedjan af
alla hans öfriga, icke endast kritiska utan också
mystiska misstag, som slutligen leda honom till fullständigt
vanvett: »Om Gud inte finns, så är jag Gud.»
Men hur skall man förklara detta så grofva
misstag? Tanklöshet, okunnighet? Därmed att Kirilov är
en rysk autodidakt i Levins stil, en »burlak*-filosof»,
soni plumsar i metafysiken utan att fråga tyskarna efter
vadstället? Knappast. Kirilov tyckes vara utrustad med
en omätlig icke blott mystisk utan kritisk intelligensstyrka.
Med hvilken genialisk skarpblick förbinder han inte
Apokalypsens profetia om att ingen tid skall vara mer
med en af Kants djupaste idéer om tidens subjektivitet:
»tiden är inte ett föremål utan en idé — den slocknar
i medvetandet.» Nej Kirilovs grundmisstag i
kunskapskritiken härleder sig ej af svaghet i intelligensen utan
af någon viss egenskap hos hans intelligens.
Det är anmärkningsvärdt, att Nietzsche gör sig
skyldig till samma misstag — ett dogmatiskt förnekande af
Gud. »Vi ha dödat Gud», säger han. Hvarmed? Med
förnuftet? Men innan man dödar Gud med förnuftet,
måste man döda »Kritik af det rena förnuftet»,
vederlägga Kant. Men Nietzsche liksom Kirilov hvarken
vederlägger Kant eller instämmer med honom utan helt
enkelt går förbi honom, affärdar honom med ett skymf-
* Flodroddare, en rysk typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
