Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Detta är icke äktenskapsbrott, åtminstone inte det gamla,
vanliga äktenskapsbrottet, icke två blandade och genom
denna blandning besudlade sinnligheter utan två de
största, renaste och helt motsatta, för hennes
medvetande oförenliga känslor eller också två hela
hennes, hela vårt lif genomträngande ehuru för henne
liksom för flertalet af oss alltjämt omedvetna
tankar. »Tvä tankar ha förenat sig», säger Idioten. —
»Det händer mycket ofta, med mig oupphörligt... Det
är förfärligt svårt att kämpa emot de där
dubbeltankarna». På dessa »dubbeltankar» gick furst Mischkin
under, miste förståndet — dog i sömnen. Dessa
dubbelkänslor och dubbeltankar höra företrädesvis oss till,
äro våra nya känslor och tankar, som aldrig af någon
under förflutna sekel ha rönts med samma styrka.
I stunder af det mest skärpta medvetande, då Anna
förtviflad vänder sig till religionen, till kristendomen
för att söka hjälp, »kände hon sig icke blott olycklig»,
säger Tolstoj, »utan hon började erfara fasa för ett
själstillstånd, som var henne alldeles nytt och främmande;
hon kände, att allt i hennes själ började klyftas,
liksom föremålen stundom fördubbla sig för trötta ögon».
Och hon liksom Idioten går under på denna
tuklyf-ning, dödar sig blott för att undslippa denna
outhärdliga dubbelkärlek. Anna Kareninas tragedi är furst
Mischkins tragedi och icke endast hans utan
öfverhufvud alla de tveklufna hjältarnas hos Dostojevski. Hos
Anna liksom hos Raskolnikov är det »som om två
motsatta karaktärer turade om». Anna liksom Versilov
»har förmågan att känna två de mest motsatta känslor
på en och samma gång», och liksom han vet hon
stundom inte, om detta är ett ohyggligt vanvett eller om
det endast är lågt och skamligt, »emedan alltför
väl-förståndigt». Hennes själ liksom Stavrogins vacklar
ständigt emellan två poler och finner i båda om inte
samma njutning så åtminstone samma kval. Hon
liksom Dimitri Karamasov börjar med madonneidealet —
är kysk maka och moder — och slutar med
sodoms-idealet — blir ofruktsam älskarinna, en vällustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
