- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
380

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380

backant, som af det orgiastiska kärleksöfvermåttet drifs
till själfförintelse (»jag vill förinta mig själf», som Lisa
säger till Aljoscha). Och hvad som är än ohyggligare
— »fast hon redan bär sodomsidealet i själen,
förnekar hon ändå inte madonneidealet, utan hennes hjärta
brinner för det, brinner i sanning som under de
fläcklösa ungdomsåren»; och »hvad som för förnuftet
står som en skam det är skönhet för hjärtat».
Skönheten är för henne och äfven hos henne enligt
Dimit-ris uttryck »inte bara en fruktansvärd utan också en
mystisk sak», ty »här mötas stränderna, här lefva alla
motsägelser i bredd».

Om Natascha, Kitty är Tolstojs uppenbara,
ljus-belysta musa, är Anna Karenina hans hemliga, nattliga,
kanske stående hans hjärta närmare. I hvarje fall är
hon inom ryska litteraturen den mest fulländade
inkarnationen af den skönhet, som Dostojevski grubblade
öfver i hela sitt lif, som Tolstoj aldrig grubblat öfver
men känt lika starkt som Dostojevski — den
fruktansvärda och mystiska skönhet, om hvilken, återigen enligt
Dimitri, »Gud kämpar med djäfvulen — och slagfältet
är människornas hjärtan».

Alltså, i sitt förnämsta verk, »Anna Karenina», har
Tolstoj, köttets visionär, då han fördjupat sig i dess
omedvetna element, nått fram till samma
världsmysterium, tveklyfningens mysterium — två i en — som
äfven andens visionär, Dostojevski, beständigt
efterspanade, inträngande i det mänskliga medvetandets högsta,
från det omedvetna mest frigjorda sfärer. På skilda
tungomål tala de här om ett och detsamma; här röjer
sig deras frändskap, deras gemensamma, oupplösligt
sammanflätade, underjordiska rötter; här är deras eviga,
uråldriga och nya ryska, puschkinska enhet.

Och ju uppmärksammare vi skärskåda dessa två
sanningar, två jag, som kämpa inom Anna Karenina,
dess klarare framstår den fullkomliga enheten mellan
den tragiska hufvudhandlingen i Tolstojs förnämsta och
Dostojevskij alla verk.

Ett af dessa jag är lätt att definiera: det belyses

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free