Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
slita själfva lifstråden, och hon gör det också, begår
själfmord.
Men det fanns en annan utväg: hon borde ha
offrat sin orgiastiska sinnlighet för sin moderlighet, sitt
kött för sin själ, ty själen är helig och köttet är
syndigt, den andliga Anna är den sanna och den köttsliga
är den falska, den icke »verkliga». Så tänker hon själf
och Tolstoj och Dostojevski och romanens alla läsare
och hela den mot dagern vända, den af ett
tvåtusen-årigt dagsljus belysta kristna kulturen, från den öken,
dit den heliga Maria egyptiskan flydde, till den öken,
dit den jasnajapoljanske anakoreten kallar oss.
Anna försmådde denna enda utväg och gick
under, straffad af den gudomliga rättfärdighetens lag: »Min
är hämnden, och jag skall utkräfva den». Här ha vi
bokens öppendagliga, uppenbara tanke, förstådd och
accepterad af alla. Men är det verkligen så? Är detta
konstnärens enda och djupaste tanke? Nej, i »Anna
Karenina», liksom i Tolstojs alla verk, tyckes det, är
»natten djup och djupare än dagen tänkt», enligt
Za-rathustras ord, »die Nacht ist tief und tiefer als der Tag
gedacht.» Utom rfagtanken, den uppenbara, finns här
också en annan, förborgad, för konstnären själf
omedveten «ö#-tanke.
För att mäta hela dess djup måste man
uppmärksammare skärskåda det andra, icke »verkliga», icke
»kristliga» jaget i Annas väsen. Hvad är detta för ett
jag? Hvarifrån kommer det och hvart går det? Och
framför allt, i hvilket religiöst förhållande står detta
andra jag till det första, det verkliga och kristliga?
Anna återvänder från Moskva till Petersburg ännu
oskyldig och kysk, äfven i sina hemligaste tankar. —
»Nå gudskelof, nu är det slut!» tänker hon om natten
i kupén. — »I morgon återser jag Serjoscha och Alexej
Alexandrovitsch, och mitt lif börjar gå sin gamla
vanliga gång». Plötsligt erinrade hon sig Vronski »och
hade så när skrattat högt under inflytande af en
omotiverad glädjekänsla. Hon kände, hur hennes nerver likt
strängar spändes allt hårdare och hårdare på några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
