Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
hustru som Anna, hvars passion också föddes af
stormen, af tonernas kaos, af den beethovenska isiga och
brännande tonorkanen. »Känner ni till det första
prestot? Känner ni till det?» utropar han. »— Hu,
huu!... Den är ohygglig den där sonaten. Och
musiken öfverhufvud är något ohyggligt. Hvad är den
för slag? Hvad är musiken? Jag förstår det inte.
Och hvad verkar den? Hvarför verkar den som den
gör? Folk påstår, att musiken verkar upplyftande —
prat! Det är inte sant. Den verkar, den verkar
förfärligt, men inte upplyftande, inte stärkande utan
retande. — På mig åtminstone hade det där stycket en
ohygglig verkan. Det var som om alldeles nya
känslor, nya möjligheter, som jag hittills inte anat, hade
uppenbarat sig för mig. Ja så är det; inte alls som
jag förut tänkt och lefvat utan så är det, ljöd det inom
mig. Hvad detta nya bestod i kunde jag inte klargöra
för mig, men förnimmelsen af detta nya tillstånd var
fullt af fröjd.»
Detta är naturligtvis samma med fasa blandade
fröjd, som Anna finner i passionens dvaltillstånd, i
snöyrans raseri. Det är detsamma, sotn Puschkin talar om
i de rader jag redan så ofta anfört — ledmotivet i hela
den ryska, ja kanske i hela den kristna »musiken»:
I stridstumultet är berusning,
i afgrundsdjupens döfva susning...
Det är den tjutschevska hänvändelsen till natt
vinden:
O tystna med den hemska sången
om kaos — fjärran men dock nära!
Hur nattens själ, i tiden fången,
begärligt lyss till toner kära.
Ur hvarje bröst dess kaos stiger,
vill ila till det helas möte.
O stör ej stormen, då den tiger —
den slumrar uti kaos’ sköte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
