Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
åt mitt lif? Har jag inte försökt att älska honom,
älska min son, då jag inte längre kunde älska honom?
Men det var för sent, jag förstod, att jag inte längre
kan bedraga mig själf, att jag är en lefvande människa,
att jag inte rår för om Oud gjort mig sådan, att jag
måste lefva och älska. — Jag kan inte känna ånger
öfver att jag andas, att jag älskar».
Detta är ord som ropa till himlen, detta är
»synderskan» sanning. Genom hvilken högre sanning kan
den rättfärdige mannen utplåna, upphäfva dessa ord,
denna uppräkning af icke hennes utan hans synder?
Själstorrhet, egenrättfärdighet, förakt för lifvet, hat mot
kärleken — »han är inte en människa utan en
minis-teriell maskin» — hvad säger inför denna lista icke
den mänskliga hårdhjärtenheten, som så villigt ger
»skiljebref», utan den fruktansvärda gudomliga
barmhärtigheten? Då hon döende ändå ångrar, att hon
»andats och left», och bönfaller honom om förlåtelse,
så faller det honom, helgonet, inte ens in, att icke
blott han har att förlåta henne utan också hon honom,
att han har långt större skuld mot henne än hon mot
honom — den verkliga otuktens fruktansvärda skuld,
oskärandet af äktenskapets sakrament. Denna skuld
förblir outplånad, den icke ens nämnes — och ändå
är han ett »helgon», en »kristen», så god, att man
icke ens vågar möta hans blick. Detta är alltså den
kristliga heligheten, den kristliga förlåtelsen! Medan
hon ännu »andas och älskar», tänker Anna om
mannen: »Om han mördade mig, mördade honom
(Vronski), så skulle jag kunna bära det, kunna förlåta, men
nej han...» — han förlät henne! Och är inte i
själfva verket en dylik förlåtelse värre än mord, värre
än det goda gamla stenandet af synderskan, föreskrifvet
i Mose lag?
»Gud har gjort mig sådan, att jag måste lefva
och älska» — detta är med andra ord uttryckt: »Den
som skapade från begynnelsen skapade dem man och
kvinna». Tanken på Gud, Guds egen första tanke
vaknar hos Anna, hos kvinnan, Guds kreatur, »och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
