Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
nomträngande rasslet af järn i de elementariska
tonernas förvirrade kaos.
»— Ni förstår, jag reser för att vara där ni är,
sade Vronski, — jag kan inte annat.
I detsamma sopade blåsten liksom i triumf ner
snön från kupétaken och började skramla med en
lösrifven järnplåt.» Anna finner det inte hemskt utan
njuter af att ljudet af de ömmaste mänskliga ord
sammansmälter med dessa järnets och stormens
oharmoniska läten till en skärande vild, rusande musik.
Före själfva upplösningen — den sista dispyten
med Vronski, efter hvilken Anna besluter sig för
själf-mordet — får den profetiska drömsynen sin slutliga
gestaltning. »Den hemska mardrömmen, som hon haft
några gånger ännu före sin förbindelse med Vronski,
kom tillbaka och väckte henne. Den lille gubben med
det tilltofvade skägget hade något för sig med ett
järnstycke och muttrade meningslösa franska ord, och som
alltid vid denna mardröm kände hon (och det var just
det fasansfulla), att den lille musjiken inte bekymrade
sig om henne men att hans hemska bestyr med järnet
dock gällde henne».
Och för sista gången möts det öfvernaturliga och
det naturliga, drömmen och den lefvande verkligheten,
det ena uppgår i det andra, förenas med det andra,
och bägge världarna bli genomskinliga, symboliska.
Efter ett förtvifladt försök till försoning reser Anna. Det
är några minuter före döden, hon har redan döden i
själen: »allt är lögn, allt är bedräglighet, allt är ondt»:
»En smutsig, vanskaplig musjik med tofvigt hår, som
stack fram under mössan, gick förbi kupéfönstret,
hukande sig ner mot hjulen. — Det är som om jag
kände igen den där vanskapte musjiken, tänkte Anna.
Och plötsligt erinrade hon sig sin dröm, och skälfvande
af skräck drog hon sig åt motsatta dörren».
Detta är en dröm i vaket tillstånd, en ohygglig
dröm, som genom att hon drömmer den vaken blir än
ohyggligare. Halft i dvala, utan att själf veta hvart hon
tar vägen, hvad hon gör, stiger Anna af vid en station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
