Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
förvandlades den lille gubbens anlete, blef skinande
klart, välbekant och förtroget, blef den gode,
kärleksfulle gamle man med hvitt skägg, till hvilken hon i
sin barndom bedt: »Fader vår». — »Gud, förlåt mig
allt!» Och han förlät henne. Han sade henne — icke
som den grymme husbonden, den kristne munken Akim,
för hvilken allt kött är af ondo: »Min är hämnden,
jag skall utkräfva den», utan såsom fadern till sin
dotter, skapad af honom, såsom den store hedningen
fader Jeroschka, som välsignar allt lefvande kött, hvarje
Guds kreatur: »Ingenting är synd. Gud har skapat allt
människan till glädje». Och då hon så utan fruktan
blickade in i Faderns anlete, igenkände hon däri
Sonens anlete, Herrens anlete sådant det skall uppenbara
sig i den andra tillkommelsen, härligt, strålande som
solen.
Och Herren sade till henne som en gång till
kvinnan, hvilken blifvit beträdd med hor:
»Kvinna, hvar äro dina åklagare? Har ingen dömt
dig?
Ingen, Herre.
Icke heller dömer jag dig».
»Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom
en kvinna, som hade blifvit beträdd med hor, och när
de hade ledt henne fram, sade de till honom: Mästare,
denna kvinna har å bar gärning blifvit beträdd med
hor. Och Moses har bjudit oss i lagen, att sådana
skola stenas. Hvad säger då du? — Då böjde Jesus
sig ned och skref med fingret på jorden. När de nu
vidblefvo att fråga honom, reste han sig upp och sade
till dem: Den af eder, som är utan synd, han kaste
första stenen på henne. Och åter böjde han sig ned
och skref på jorden. Och när de hörde detta och
kände sig öfverbevisade af samvetet, gingo de ut den
ene efter den andre, begynnande med de äldsta intill
de sista, och Jesus blef lämnad allena och kvinnan som
stod där kvar».
Kvinnan, som stod där kvar, är Anna Karenina.
Men vi »kristna» ha tydligen ett oförskräcktare sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
