Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
vete än fariséerna. Vi hålla stenen i stadig hand och
äro alltjämt färdiga att kasta den. Just så, nämligen
som den gamla lagens fullbordan, har denna tragedi
förståtts af oss alla »från de äldsta till de sista», så
tycks den också ha förståtts af Tolstoj själf och till och
med af Dostojevski. Men han, som hämnden och
vedergällningen tillhör, som ensam är utan synd, »böjer
sig ned och skrifver med fingret på jorden»,
undvikande att se på oss, liksom blygdes han för att blicka
in i våra samveten. Hvad skrifver han? Hvilket ord?
Månne icke den högsta kärlekens och den högsta
frihetens ord om den omskapade könslighetens mysterium,
om den heliga kyskhetens och den heliga sinnlighetens
mysterium? I evangelium finnes icke detta allt afgörande
ord. Herren uttalade det icke utan endast skref det,
det lästes af ingen, är för evigt utplånadt från jorden,
bortsopadt af en nära tvåtusenårig asketisk och horisk
kristendoms ökenvind. »Den som kan fatta det han
fatte det». Men »I fatten icke mitt ord». — Och just
detta ord om den gamla synden och den nya
heligheten i det könsliga tyckas vi allt mindre förmå fatta.
— »I kunnen icke nu bära det. Men när han,
sanningens Ande, kommer, skall han leda eder till hela
sanningen–ty af mitt skall han taga och förkunna
eder». Lämnades icke vår själaångest ohulpen, denna
sanning ouppenbarad af den första tillkommelsen,
därför att hugsvalaren, som leder oss från den första till den
andra tillkommelsen, har sig förelagd t att befria oss från
själaångesten och förkunna oss denna sanning? I hvarje
fall har det sin stora betydelse, att den djupaste tanken
hos de båda största ryska skriftställarna, som djärfvare
än någon sökt den nya religionen, bägges mest
profetiska syner — Tolstojs »lille gubbe» Dostojevskis
ta-rantel — just har det könsligas mystär till föremål;
det är som om de anade, att hela kristendomens
framtid beror framför allt på den rätta förståelsen af detta
Herrens ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
