Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
frestelse? Är människonaturen så skapad, att den
förmår afvisa undret och hålla sig endast till hjärtats fria
beslut? — Du hoppades, att liksom du också
människan skulle hålla sig till Gud och inte ha behof af
under. Men du visste inte, att så snart människan
förkastat undret, så förkastar hon också Gud, ty
människan söker icke så mycket Gud som under. — Du
steg inte ned från korset, då de hånande ropade till
dig: Stig ner af korset, så skola vi tro, att det är du.
Du steg ej ner, därför att du återigen inte ville
betvinga människan genom under utan åstundade fri tro,
inte underverkstro. Du åstundade fri kärlek och inte
slafvens hänryckning öfver makten, som en gång för
alla skrämt honom till lydnad. Men också här tänkte
du för högt om människorna... Och rå de svaga
människorna för att de inte kunde bära detta?... Rår
den svaga själen för att hon inte kunde rymma så
fruktansvärda gåfvor? Kom du rent af endast till utvalda
och för utvalda?... Din frihet, det fria förnuftet och
vetenskapen skola leda dem in i sådana labyrinter, ställa
dem framför sådana under och olösliga gåtor, att de
skola kasta sig till våra fötter och kvida: Fräls oss
från oss själfva».
Detta är det ena af de två djupen, det öfre
djupet, andens djup — den mänskliga friheten motställd
den gudomliga kärleken; — den mystiska omöjligheten
af undret motställd dess reala nödvändighet.
Storinkvisitorn förtiger bedrägligt de evangeliska undren,
erkända icke endast af den västerländska utan också af
den österländska, ortodoxa kyrkan, och det förnämsta
af dem, det hvarförutan all »vår tro är fåfäng» —
uppståndelsens under. Kristus afvisade djäfvulens tillbjudan
om flyktens under; men han afvisade det endast »till
en tid»-, då tiden kom, mottog han denna samma
er-bjudan om under men icke af djäfvulen utan af Gud:
»han kastade sig ned» i den djupaste af alla afgrunder,
i dödens afgrund, och föll icke, krossades icke utan
flög igenom den, höjde sig öfver den i makt och
härlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
