Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillen framträda; men deras framträdande har
ingenting af oundgänglighet. Det är inga hufvudfloder och
inte ens tillflöden till hufvudfloderna; det är små
ensamma bäckar, som icke utsättas på de geografiska
kartorna — ur sand äro de födda, och i sanden förrinna
de. Somliga skrifva, därför att andra läsa; men i de
förras sätt att skrifva och de senares sätt att läsa röjer
sig ingen känsla af att det vore omöjligt att lefva, om
detta skrifna och detta lästa inte fanns. Det viktigaste
af hvad som numera försiggår i Ryssland försiggår
utanför litteraturen, på sidan om den och till och med i
trots af den. Lifvets stora flod har tagit en annan väg,
vattnet har runnit undan — och litteraturen har blifvit
kvar på det torra. Det som vi numera tänka och tala
om är viktigare och nödvändigare än det vi skrifva om.
Den modärna litteraturen förmår helt enkelt inte bära
och uthärda det viktigaste och nödvändigaste; den är
en vätska af den beskaffenhet, att föremål af korkens
och spånets specifika vikt flyta där men allt fastare och
tyngre går till botten.
Tjugo år, räknadt från Dostojevskis dödsdag och
Tolstojs afsvärjelse af det konstnärliga skapandet, ha vi
behöft för att förstå, att vi för närvarande genomlefva
icke en tillfällig urartning, icke ett temporärt förfall, en
från västerlandet importerad dekadans utan det länge
förberedda, naturliga och nödvändiga slutet på den
ryska litteraturen. Vi finna det rysligt att erkänna detta;
men kanske att det också ligger något glädjande i detta
rysliga; kanske att den ryska litteraturen, huru stor den
än må vara, dock är mindre stor än det ryska lifvet;
kanske att slutet på den ryska litteraturen, d. v. s. den
stora ryska åskådningen, är begynnelsen till den stora
ryska handlingen.
Först nu, då den ryska litteraturen lider mot sitt
slut eller då åtminstone en fullständigt afgränsad, aldrig
mer återkommande fas i dess utveckling är fullbordad,
först nu börja vi förstå hvad som egentligen försiggått
i Ryssland från 30-talet till 80-talet i XIX seklet, från
Eugen Onegin till Anna Karenina och Bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
