Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger jag er», afbröt här Jupiter, »skalbaggen är en
gullbagge, massiv ända igenom, invärtes och alltihop,
utom vingarna. Har aldrig i mitt lif känt en så tung
bagge.»
»Nå, om han också är det, Jup», svarade Legrand,
litet barskare, tyckte jag, än saken kräfde, »är det något
skäl för dig att låta fåglarna bli brända? Färgen» —
här vände han sig åter till mig — »är verkligen nästan
tillräcklig för att berättiga Jupiters föreställning. Du
har aldrig sett en mera metallisk glans, än denna
skalbagge har — men därom kan du inte döma förr än i
morgon. Under tiden kan jag ge dig en föreställning
om hur den ser ut.» Han slog sig ned vid ett litet
bord, där det fanns penna och bläck, men inte något
papper. Han tittade efter ett sådant i en låda, men
fann ingenting.
»Det är detsamma», sade han slutligen, »det
här duger.» Och han tog upp ur västfickan en lapp af
något, som jag tyckte var mycket smutsigt skrifpapper,
och gjorde på detta ett mycket hastigt utkast med
pennan. Medan han gjorde detta, satt jag kvar vid brasan,
ty jag frös fortfarande. När teckningen var färdig, räckte
han mig den utan att stiga upp. Då jag tog den,
hördes ett högljudt skällande, åtföljdt af ett skrapande på
dörren. Jupiter öppnade, och en stor newfoundlandshund,
som tillhörde Legrand, rusade in, hoppade upp mot mina
axlar och öfverhopade mig mod vänlighet, ty jag hade
sysselsatt mig mycket med honom under föregående
besök. När det var slut med hans glädjesprång, tittade
jag på papperet och sanningen att säga, så kände jag
mig inte så litet förbryllad öfver hvad min vän hade
ritat.
»Nå», sade jag, sedan jag några minuter betraktat
teckningen, »det här är verkligen en besynnerlig
scarabæus, det får jag lof att tillstå — jag känner inte alls
till den — har aldrig förr sett någon liknande, utom en
hufvudskål eller en dödskalle, som den liknar mera än
någonting annat, som jag har sett.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
