Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mount Everest - Ett vad (7 maj 1922)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakter, emedan den fysiska ansträngningen vid
uppstigandet i senare fallet är oerhörd, under det
att den i det förra är minimal. Det enda moment,
som är ogynnsammare för luftseglaren, är den
hastighet, med vilken han stiger till de stora
höjderna.
De erfarenheter man gjort på svindlande höjder
i ballong båda icke gott för Mount Everest. Då
Gaston Tissandier i april 1875 gjorde sin berömda
luftfärd, dukade hans båda följeslagare, Sivel och
Crocé-Spinelli, under redan på omkring 8000 m
höjd. De kvävdes helt enkelt av brist pä syre.
Men ledaren själv, som förmodligen var mera
tränad och vars motståndskraft dessutom stärktes
av ambitionen, stod ut med ännu 300 m. Och
likväl vände han från en punkt som låg mer än
500 m. under Mount Everests topphöjd.
Den 31 juli 1901 gjorde Berson och Süring en
uppstigning från Berlin och nådde en höjd av
10 800 m, ett rekord som förmodligen icke blivit
slaget. Ehuru de voro försedda med
syrgasapparater och sökte övervinna luftförtunningen genom
konstgjord andning, föllo de båda, långt innan de
uppnått sin högsta punkt, i vanmakt. De
självregistrerande instrumenten förkunnade ett lufttryck
av 193 mm — mot 760 vid havsytan! Vid ett
besök i Stockholm under kriget berättade Berson
för mig hur hans medvetande småningom
återkom först sedan ballongen fallit till tätare luftskikt.
Liksom gruvmän och dykare tämligen snart
uppnå den djupgräns, under vilken livets
betingelser på grund av hettan eller vattentrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
