Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesopotamien - Mesopotamien och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Amara och Ktesifon säger han att de vorv
»second to none in the glorious records of the Indian
Army». Det är Napoleons och Moltkes doktriner
han följer och han försäkrar att hans uppdrag att
taga Bagdad med 13 000 man var sådant, att
Bonaparte eller Hannibal skulle ha förtvivlat.
Ktesifonslaget jämför han med Waterloo och
Marengo. Han hade 33 proc. döda och sårade,
gjorde 1 500 fångar och fullbordade återtåget utan
att lämna en kanon eller en sårad i sticket. En
hårdare uppgift hade en general eller en trupp
icke kunnat få.
Att hålla Kut-el-Amara var nödvändigt, eljest
hade engelsmännen kastats ut ur Mesopotamien.
På grund av högvattnet i Tigris var det omöjligt
att slå sig ut ur fästningen, som betvingades genom
hunger efter att ha försvarats i fem månader, den
längsta belägring i Storbritanniens krigshistoria allt
sedan Williams och Marlboroughs dagar. Först då
tjuga man dogo om dagen och då trådlös order
kom från högste befälhavaren i Mesopotamien gav
han sig. Liksom Massena i Genua skänkte
Bonaparte Marengo och liksom Osman Pascha i Plevna
gjorde det möjligt för turkarna att få
förstärkningar från Mindre Asien, så tillät Townshends
försvar av Kut regeringen att skicka 120 000 man
till Mesopotamien och att erövra Bagdad.
Följande överraskande uttalande, till vilket vi
återkomma i samband med Mousleys bok, står
att läsa i inledningen: »Såsom krigsfånge var jag
i stånd att verkställa vad jag misslyckats att
fullborda i fält — nämligen att förmå turkarna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
