Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesopotamien - Mesopotamien och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
och gränsfolken kunde falla Indien i ryggen.
Nyheten om Warschaus fall skulle komma hela
östern att tro på Tysklands seger.
Till detta berättigade klagomål återkommer han
ofta. Krigshistorien bevisar, säger han, att de
stoltaste och bästa planer i krig, där den offensiva
strategien följes, slutligen leda till misslyckande
om de disponibla krafterna icke hålla ut tills
målet med framgång uppnåtts. Som exempel anför
han Hannibal, Karl XII, Napoleon 1812 och tyska
stora generalstaben 1914. Det vore ett strategiskt,
taktiskt och politiskt fel att söka ta Bagdad genom
en coup-de-main med endast en division. Ett
nederlag skulle medföra ödesdigra följder och skaka
Indiens stabilitet. Bagdads erövring hade varit
utförbar om han haft tillräckliga krafter för att
också kunna hålla det, och företaget borde icke
prövas förrän Gallipoliexpeditionen lyckats. Han
kritiserar därför sir John Nixon, överbefälhavaren
i Mesopotamien, som ville kasta honom mot Bagdad.
Då Townshend varnat honom hade han själv bort
taga befälet, men i telegram från Nixon får han
veta att han anses vara oberoende och ansvarig
befälhavare. Den tappra sjätte divisionen hade ej
gjort sig förtjänt av snubbor av Nixon efter två
segrar, »hittills oöverträffade i brittiska arméns
annaler», och även prövad i Ktesifonslaget, där
den utvecklade ett mod och en iver, som till och
med Cæsars berömda tionde legion skulle ha
avundats den.
Här menar han tydligen de brittiska trupperna,
ty på de indiska kunde han icke längre lita. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
