Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
— Ja, det är roligt under en tid... Jag
menar att inbilla sig... Men, min tös...
Alexandra skrattade. Fråga Ebba, om hon inte
också tycker det är roligt att inbilla sig, att
en kvinna på egen hand kan afgöra sitt öde.
Ebba reste sig upp för att taga afsked
och stack med en viss värdighet hattnålarna
in i sin hatt, i det hon från ofvan såg ned på
Alexandra.
— Naturligtvis har man sin fria vilja,
sade hon öfverlägset. Eva och jag ha det
åtminstone... ännu så länge, tillade hon i mera
skämtsam, liksom förmildrande ton. Ty om än
moster Xandra var aldrig så nyckfull och
oberäknelig och taktlös — ja, taktlös! — skulle
inte Eva och farbror Thomas lida för det.
— Går du redan?... sade Alexandra med
en viss saknad. Hon hade under hela samtalet
inte ett ögonblick haft sin sons brefkort ur
tankarna: vore det nödvändigt, att hon genast
talade med sin man, hvilket ju pojken tycktes
förutsätta, eller borde hon först skrifva till Lund
och begära närmare upplysningar i ett
ordentligt bref?... Kunde det tänkas, att hon bragte
Charlie i något slags förlägenhet genom ett
dröjsmål?... Behöfde hon kanske alls
ingenting säga till Thomas — bara helt simpelt
begära pengarna för sin egen räkning?...
— Går du redan? hon torkade de fuktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
