Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
liga minne, egentligen varit det enda hem,
hon — alltsedan hon lämnade barndomen
bakom sig — någonsin hade ägt.
... Där — genom den smala
slingerväxt-klädda förstukvisten hade man kommit in i
»salongen», det lilla låga, trefliga hvardagsrummet,
som de båda varit så orimligt stolta öfver... Karl
hade egenhändigt slöjdat en bokhylla till henne
— den hade stannat där borta i Amerika, liksom
allt deras öfriga lilla bohag, alltför värdelöst
— ansågs det då — att släpas med till Sverige.
Men hur hade hon någonsin kunnat nännas
— undrade hon — att släppa ifrån sig den
hyllan! Den hyllan, som han suttit uppe och
arbetat på om nätterna för att få färdig till
julafton och varit så stolt öfver: isynnerhet
de fint snidade anglosachsiska bokstäfverna i
tänkespråket öfverst uppe: East and West —
Home is best. ..
Hon strök med handen öfver ögonen och
tyckte själf lite skamsen, att dessa tårar — nu —
voro ett rätt billigt sentimentalt offer på den
gamla, brutalt nedtrampade känslans altare.
Ett ömkligt offer! Hon blygdes uppriktigt
öfver detta hemliga utbrott af svaghet och
känslosamhet — hon, som så ofta brukade
berömma sig af att hvarken vara svag eller
öfver-drifvet känslosam. En fyrtio års människa, som
gått igenom hvad hon genomgått, borde väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
