Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Naturligtvis visste inte styffadern så mycket
om Eva som modern visste, men nog hade han
ofta under sista tiden gifvit akt på, hur
intresserad flickan varit af Hardenfeldt, när denne
någon gång besökte villan i Parkstrasse. Han
hade emellertid inte förr än i går tänkt vidare
öfver det, och antog heller inte att Xandra
gjort det: en så ung flickas första tycke
betydde väl aldrig så mycket. Men alldeles blind för
hur föga Hardenfeldt, frånsedt hans remarkabla
yttre, ägnade sig för den rollen — »en ung
flickas första tycke» — kunde han naturligtvis
inte vara.
Hade någon vågat fråga Eva, hvarför hon
tyckte så särdeles bra om just denne unge
herre, skulle hon säkert litet generad ha svarat,
att det var därför att han talade svenska.
Riktigt sant hade det kanske inte varit, men
alldeles osant var det heller inte. Ty stackars
Eva, som nästan hela sitt lif uppfostrats i
utlandet bland utlänningar, hyste en uppriktig
och nästan rörande förkärlek för sitt
försummade modersmål. Men för resten var
Hardenfeldt ju alltid så munter och naturlig
och fri i sitt sätt, att alla människor, enligt
Evas tro, nödvändigtvis måste tycka om
honom. Framför allt syntes han rakt inte ha
begrepp om, att det fanns en hel massa saker,
man alltid skulle akta sig för att i hennes när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
