Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
lät riktigt naturligt. Hon svarade på sitt litet
kyliga och trumpna sätt:
— Jag tror, att hvad som mest låg gumman
Wackerdorn på hjärtat var att låta oss veta,
hur chockerad hon kände sig öfver Ebba Stjerne
och Hardenfeldt. Hon säger, att nu ser man
dem öfverallt allena tillsammans, och hon tviflar
på, att din syster vet något om det.
— Att folk då aldrig kunna låta unga
människor få sköta sig själfva! utbrast Thomas
riktigt irriterad. Jag hoppas, Xandra, att du
försvarade Ebba mot den gamla
skvallersystern?
— Jag?... Jag har verkligen ingen
anledning att försvara Ebba. Hur skulle jag
egentligen kunna det? Jag vet ju inte ens, om
gumman har rätt eller inte... Att döma efter hvad
vi sågo i går, är jag för min del — det
bekänner jag — närmast böjd för att tro, att
hon har rätt. För resten kan jag inte finna, att
historien det ringaste angår oss.
— Åh, försökte åter Thomas, Ebba är ju i
alla fall en af Evas närmaste släktingar...
— Eva har ju många kusiner. Inte kan
jag — eller rättare hon — känna mig ha
moraliskt ansvar för dem alla.
Thomas svarade inte. Han anade sin
hustrus ovilja mot Ebba Stjerne och anade
också orsaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
