Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
De hade bägge glömt, att de voro midt på
allfarväg, och nu fingo de bägge på en gång
syn på en herre, en satt och bredskuldrad yngre
herre, som med stora steg gick uppför backen
rakt fram till bänken. Hardenfeldt hade
ögonblickligen känt igen honom och Ebba vände sig
brådskande om. Det var själfva Johan Wolff.
— Jag har letat öfverallt efter dig, sade
han kort, vänd till Ebba. Han höll hatten i
handen och strök sig öfver den svettiga pannan.
Hellwer sade, att du — som vanligt —
troligen höll till här uppe på Sonnenberg...
Han hälsade flyktigt på Hardenfeldt och
sade åter vänd till Ebba:
— Agnes har skickat mig efter dig. Jag
har en bil där nere. Hon vill nödvändigt tala
med dig så snart som möjligt...
— Är hon sjuk? frågade Ebba. Hon hade
ett flor på sin hatt, som hon brådskande, med
bägge händer drog ned öfver ansiktet och
ordnade i vecken. Eller hvad står på?...
— Fredrik har fått ett telegram från Kiel...
Det gäller den där kuttern han ämnar köpa.
Han reser nu med middagståget... Agnes ville
att du skulle komma till dem på hotellet...
Han talade mycket naturligt, yttrade inte
ett ord om sig själf och låtsade inte märka,
att han träffade Ebba nästan upplöst i tårar
och tillsammans med Hardenfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
