Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
hvarför hon inte sett Hardenfeldt hvarken i
lördags eller söndags: han hade lämnat
Wiesbaden för att slippa att ännu en gång bli störd
af Johan Wolff. Han hade rest till Schlangenbad
för att undgå en ny oundviklig kollision med
den, som så tydligt visade, att han ansåg det
vara sin uppgift att »vaka» öfver Ebba Stjerne.
Men nu trodde förstås Folke, att Johan — som
meningen varit — farit med de andra på
utflykten till Heidelberg. Och så...
Stackars Ebba — hon hade haft en trist
söndag. På lördagskvällen hade hon följt
Alexandra och Eva till tåget. Alexandra hade
då varit mycket lugn och fattad och höfligt
undanbedt sig, att någon på resan ledsagade
henne och hennes dotter — hvilket både Hellwer
och Johan Wolff strax erbjudit sig att göra —
samt absolut förbjudit, att någon (som hon
sade) »störde» Thomas med ledsamma
underrättelser. Hon hade skrifvit, sade hon och
förklarat allting: han vore säkert den förste att
inse, att Eva inte kunde lämnas ensam nu, att
hon n u framför allt behöfde sin mor. Hennes
adress vore Råsnäs, där hon under vistelsen
i Sverige ämnade bo hos sina föräldrar...
Men då hon redan satt i kupén och genom
fönstret i sin svarta reshatt böjde sig ned öfver
Ebba, hade hon — med en blick, som den
unga flickan aldrig kunde glömma — sagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
