Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
— Jag har telegraferat till Malin, att jag
kommer. Hon sade inte: »att Eva kommer.»
Allt detta hade Ebba haft att tänka på
hela långa söndagen, och därtill ett muntert
vykort från Agnes. Och ibland hade hon
också tänkt på Folke Hardenfeldt. Ingen hade
nämnt honom utom en gång tant Mary, som
sent på söndagskvällen i förbigående uttalat sin
tacksamhet för, att han inte »kommit och pratat
dumheter», då de alla hela dagen varit så
bekymrade öfver Alexandras egenrådighet att inte
vilja meddela sig med sin man, innan hon reste.
Naturligtvis vore det både riktigt och naturligt,
att hon vid ett sådant tillfälle inte ville
öfvergifva sina barn — ty Charlie måste man ju
också tänka på. — Och när hon tog in på
Råsnäs, kunde, förstås, ingen finna något
vidare underligt i hennes resa. Hade Thomas
ändå bara varit hemma!...
Hela måndagsförmiddagen sedan Ebba läst
brefvet och rynkat ögonbrynen öfver det och
motvilligt dragit litet på munnen och många
gånger i smyg åter tagit fram det för att läsa
vissa meningar om igen, gick hon och väntade
på Hardenfeldt. Men först vid ett-tiden, då
hon satt och åt frukost med farbror Elof
och — naturligtvis! — Johan Wolff, behagade
han presentera sig i Sonnenbergstrasse. Så
olägligt som väl möjligt! Till på köpet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
