Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Man kan knappast undra på att den gamle ärkebiskopen ! kände
sig både bitter och missmodig öfver alla dessa motigheter, som till
icke ringa del hade sin orsak i medhjälparnes ovillighet och afunds-
mäns intriger, helst som med de många åren hans hälsa blef allt
mera vacklande. Men ingen fanns, som ville eller xunde träda i
hans ställe, och den gamle kämpen måste ensam kämpa striden till
slut. I sina rapporter till kanslern, hvilka nästan få karaktär af utdrag
ur dagboksanteckningar, underlåter han emellertid icke att påpeka, hvar
skulden ligger. Den 7 Juni 1703 skrifver han sålunda: "Med bibliska
exemplarens inbindande och utfärdande går efter sedvänjan långsamt
af orsak, som berättas, att de tillordnade taflor och kopparstick, dem
censor librorum har under sina händer, ej komma i beredskap. Bok-
tryckarens änka säger sig blifva ruinerad. Hennes egendom skall
de österländska språken. Genom akademikanslerns, grefve Magnus
Gabriel De la Gardies, välvilja sattes han i tillfälle att studera under
de berömdaste utländska orientalister i Kiel, Hamburg, Jena, Oxford,
Cambridge och Paris. Hans afsikt att besöka Österlandet gjordes om
intet genom sjukdom. 1681 utnämndes han till professor i österländska
språk i Upsala, och från denna tid vidtager hans lärda författareskap,
hufvudsakligast i ett fyrtiotal akademiska afhandligar. .1693 upphöjdes
han i adligt stånd och kallade sig nu Lillieblad, utnämndes 1695 till
kungl. sekreterare och censor librorum samt blef 1703 kungl. hofbiblio-
tekarie. L. afled i Stockholm den 5 Januari 1710.
Att Lillieblad var en stor ränkmakare framgår redan af hvad som
i det föregående om bonom anförts. Han bade allt för höga tankar
om sig själf och sina förtjänster, och efter sina utländska resor ansåg
han sig kunna se alla andra lärda öfver axeln. Härtill kom ett obändigt
och stridslystet lynne, som ej räknade så noga med hvilka medel, som
användes, då det gällde att nedgöra en misshaglig motståndare. Detta
fick särskildt hans medkorrektor vid bibelarbetet, Wiström, erfara, och
Lillieblad bär i icke ringa grad ansvaret för att bibelns utgifvande öfver
höfvan fördröjdes. (Jfr. Linders Konversationslexikon och Johann Adolph
Schinmeier: Versuch einer vollständigen Geschichte der Schwedischen
Bibeläbersetzungen und Ausgaben mit Anzeige und Beurtheilung ihres
Werths. Drittes Stöck. Flensburg och Leipzig 1778.)
1 Benzelius hade d. 29 September 1700 utnämnts till ärkebiskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
