Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ju mera afsöndra sig ifrån sitt rikes gränser och sväfvar i stora far-
ligheter ibland — Gud vet buru trogna nationer, stridbara män
förminskas, krafterna utödas, medlen försvinna och undersåtarne
blifva maktlösa genom de åtskilliga svårheter, som dem öfvergå. —
Till grefve Piper skref han den 18 Februari 1703: "— — —
Gud bevare konungen och hela dess följe och lämpe ”gemötherna”
till fredliga tankar att kunna genom den Högstes tillhjälp utreda
sig utur dessa svåra och vidtutseende konjunkturer, som hota under-
såtarne med yttersta armod och elände — — — — — — 23
Efter underrättelsen om konungens olycksfall under en ride utan-
för staden Krakau 1702, som uppskrämde allas sinnen, är det endast
oförställd glädje, som talar ur ärkebiskopens bref till konungen den
27 Maj 1703. "Att Gud, den allrahögste", heter det här, "har låtit
E. Kungl. Maj:t icke allenast någorlunda öfvervinna dess olyckliga
fall och däraf härrörande ohälsa 3, utan ock befrämjat E. Kungl. Maj:ts
! Finnes i »Upsala Consistorium 1701—18>. R. A.
> Kanslersämbetets handlingar. R. A.
3 Här åsyftas sannolikt konungens svåra fall från hästen utanför
Krakau i slutet af år 1702, hvaraf han sedan länge hade men. Nord-
berg berättar om denna olycka följande: Grefve Stenbock hade uppå
konungens ordres upprättat ett compagnie towarcher, bestående af kvicka
och välberidna, men därhos fattiga, polniska adelsmän, hvilka man kunde
bruka att skaffa någon kunskap, att skicka med bref och att möta
Wallacherue, om så i hastighet behöfdes. Desse skulle nu presentera
sig för konungen och göra en ridt, såsom de voro vane, med häftigt skri.
De kommo ifrån Krakau i fullt rännande förbi konungenge tält, rätt i
det Hans Maj:t ville sätta sig till bords om aftonen. Till att se deras
manér desto bättre, satte sig konungen till häst och ville skynda efter
dem ända linien fram emellan regementena, men hade den olyckan, att
hästen störtade på tältstrecken och föll på Hans Maj:t, så att vänstra
lårbenet ofvanför knäet gick tvärt af. Alle andre vore häpne; men
Hans Maj:t visade ingen den ringaste alteration, utan tröstade dem där-
med, att det blefve snart godt igen. Drabanterna lyfte konungen på
en säng och buro honom i ett hus i förstaden, efter det var angeläget,
att Hans Maj:; måtte ligga i ett varmt rum. Det stod väl konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
